Åbäcken

 

Åbäcken sträcker sig från Bälingsjön i norr och ner till Jättendalssjön. Den har historiskt varit viktigt för jordbrukets utveckling och det huserat en rad olika verksamheter kring den.

 

Idag finns i många fall endast rester, om ens det, kvar av de forna verksamheterna. Det enda som idag återstår är Kvarnen i kvarnbacken i Å och dess tillhörande damm. Dammens dammluckor åtgärdas för att kvarnen åter ska kunna drivas av vattenkraft och omgivningen få bibehållas sin under så lång tid frambringande landskapsbild, flora och fauna. Nedan följer allmän information om bäcken och dess omgivning.

 

 

 

Åbäcken beskrivs både vackert och med bra innehåll av Johan Jangard som levde i Å. Nedan följer en beskrivning och karta framtagen av honom.

Det var i början av 1920-talet kanalen grävdes genom Å-myra, åns läge ändrades och järnvägen satte sin prägel på byn. Jag skrev då en dikt som infördes i Hudiksvallsposten under rubriken Bäcken - Den började sålunda:

 

Av allt som svann med mina barndomsdar,

jag kärast har uti mitt minne kvar

Den bäck, som genom hembyns ägor rann,

Tills den i bukter uti sjön försvann.

 

Efter en skildring av bäckens tidigare

och våra lekar

och bestyr efter densamma

kom sista verserna att lyda:

 

Men nu är bäcken icke samma bäck,

Dess land är icke längre lika täck,

Man har grävt om den, rak som en linjal,

Och slänten den är jämnad, trist och kal.

Så blev min bäck en sinnebild utav

behållningen. Som livet ofta gav:

Vår ungdoms tro och idealitet,

Förbyttes i stelnad uniformitet.

 

Britta Olsson

 

 

 

 

Britta Olsson var en mycket historieintresserad människa i Jättendal, som brann för bygdens släkter och omgivningar. Hon skapade en hemsida där informationen samlades tillsammans med sina assistenter däribland mig (Elin Enander fd. Engberg). Informationen på hennes hemsida går idag att hitta i sin helhet på Jättendals hembygdsförenings hemsida;

Britta gick bort 2013.

 

Nedan beskrivs kort med Brittas ord omgivningen kring Å bäcken som hon minns den.

 

Det var i början av 1920-talet kanalen grävdes genom Å-myra, åns läge ändrades och järnvägen satte sin prägel på byn. Jag skrev då en dikt som infördes i Hudiksvallsposten under rubriken Bäcken - Den började sålunda:

 

Vid den tiden var omgivningen kring Å- mynnet öppet, gräsbeväxt mark, öster om ån hackades och tillvaratogs gräset och en del starr av min far och ”Erik i Västigårn området, liksom en del andra stränder, var undantaget när ägorna delades inom stamhemmanet, och utnyttjads nu som linsänkeplats gemensamt. Där fanns då en del fasta, år från år kvarstående linhässjor i två-tre stängers höjd. Inbjudande till balansgång och akrobatiska övningar. På ömse sidor om åns utlopp i sjön var det fin sandbotten med härliga badställen. Vass och säv hölls tillbaka och kvävdes av årligen återkommande linsänkor. Intill stranden på någon fots vatten, var stora stenrösen uppstaplade, behändiga att stå på under mete. Stenarna användes att pressa ner linet under vattnet i sänkorna.

 

Del av berättelsen om Å-bäcken. Avskriften gjord av Britta Olsson 060910

 

 

 

Å Kvarn

e-post: engberg@akvarn.se

Klas-Göran Engberg, Åvägen 2 Jättendal telefon nr 070 357 43 38

 

© Å Kvarn Engberg